Pack Point Nordic Stockholm: Rekorden rök igen! Del 2
Av Som nämnts i del 1 så var det drygt 190 deltagare som intog Posthuset 7A i förra veckan för att ta del av det minst sagt breda scenprogrammet på Pack Point Nordic Stockholm. Med sexton utställande partnerföretag på plats och rejält tilltagna fika-, lunch- och nätverkspauser fanns alla ingredienser på plats för ett mycket lyckat arrangemang.
Från Näringslivets Producentansvar, NPA, deltog Einar Ahlström och Mikael Edenqvist. De inledde med att konstatera att övergången till att de nu är kommunerna som ansvarar för insamlingen av hushållens förpackningar gick smidigt och att NPA nu har ca 9000 anslutna producenter. De betonade att design för återvinning är viktigt och kommer att bli viktigare framöver. Krav på detta kommer ju i PPWR, men det är diffust för närvarande hur detaljerna där kommer att bli. Men, redan i dag står det ju klart att en förpackning som på riktigt är designad för att kunna återvinnas har större chans att faktiskt bli återvunnen. En sak som stimulerar till en sådan utveckling är differentierade förpackningsavgifter. De båda hade ett medskick: Fortsätt pressa leverantörerna att ta fram lösningar!
Christian Håkansson från TMR, Tailor Made Responsibility, konstaterade att det numera inte bara handlar om insamling och återvinning längre, utan att man ger mycket support till kunder kring om och hur man lever upp till regelverkens krav och liknande. Han påpekade också att för att lyckas framöver så behöver vi titta på allt, snarare än enskilda fraktioner. Det är idag en utmaning att se att en förpackning är av kompositmaterial, många konsumenter ser inte skillnaden och vet inte hur man ska sortera. Man slänger då hellre i restavfallet än i ”fel fraktion”. Hur löser vi då problemen kring kompositerna? Vi kan inte fortsätta som idag menar Håkansson. Det som återvinns är idag ofta bara en materialdel i blandmaterialet. I fallet vätskekartong till exempel återvinns vanligen fibern, medan resten skickas till förbränning. Detta behöver ju ändras, vi måste återvinna så mycket som möjligt. Monomaterial kanske inte fungerar överallt, det är ju trots allt ett innehåll som ska skyddas. Industrin behöver öka sin samlade kunskap. Det finns mycket kunskap, erfarenhet och teknik där ute, men allt det kanske inte finns på rätt ställe i nuläget. Alla aktörer i kedjan måste tala mer med varandra och den resan börjar hos materialtillverkarna, går via konverterare och förpackningstillverkare, till fyllare, insamlare och återvinnare, avslutade Christian Håkansson.
Andreas Malmberg och Oskar Karlsson, vd respektive chef Recycling vid plastfilmtillverkaren Trioworld konstaterade att ”vi behöver plasten som en byggsten för att nå cirkularitet i vår verksamhet. Utmaningarna är att den är fossilbaserad och i dag har för låg återvinningsgrad.” Trioworld har idag 18 fabriker, och man är därmed numera stora. ”Med det kommer ansvar” sade Andreas Malmberg och fortsatte: ”Vi ser möjligheter här, en grön återindustrialisering av plastbranschen. Plasten har en roll att spela i klimatomställningen. En ny rapport kring plast där man tittat på 90 % av jordens plastanvändning (Chalmers och Cambridge har tagit fram den) visar att i 15 av 16 fall där man ersätter plast med det näst bästa materialet så blir klimatpåverkan högre”.
Utmaningarna kvarstår dock. Dagens återvinning är för liten och plasten är fossilbaserad. I världen finns det mycket mer installerad återvinningskapacitet än vad som används och det mesta är dessutom downcycling. Oskar Karlsson konstaterade att koncernen signat upp för science based targets och att man måste återvinna själva för att leva upp till sina åtaganden och för att få rätt kvalitet. Nu har man två anläggningar för återvinning av post consumer sträckfilm varav en finns i småländska Korsberga. Där återvinner man pallsträck- och ensilagefilm med en årskapacitet på 25 000 ton.
Andreas Malmberg konstaterade att som producent av förpackningar ska man inte vänta, utan agera nu! ”Skapa flöden, jobba med återvinnare med flera aktörer i kedjan. Som industri och som medlem i Europa så ska man ta hand om materialet hemma.” Han fortsatte:”Vi är i ett ”pivotal moment” just nu med PPWR. Det är ett detaljerat arbete med ett antal utmaningar. Falsk deklaration av återvunnet material är ett stort problem som PPWR kommer att hjälpa till att lösa. Hela återvinningsindustrin är egentligen uppbyggd på fel premisser, då det inte har varit prio på kvalitet. Vi gillar PPWR helt enkelt, det kan hjälpa till. I England och Spanien har mycket plaståtervinning monterats ner då man i stället importerar påstått återvunnen plast från utanför EU. Den är inte alltid återvunnen dock. EU har underskott på återvunnen plast av rätt kvalitet och det öppnar för problem. Det gäller att hitta medel för att stödja återvinningsindustrin i EU. Det kan inte vara meningen att material ska återvinnas i Vietnam eller Turkiet och sedan säljas i Europa. Det har redan blivit katastrof i UK och i Spanien. Fortsätter detta kommer det inte att finnas återvinnare kvar i Europa. Gränskontroller, certifiering och tillsyn krävs. Den så kallade ”Mirror clause” i PPWR måste styras upp och det måste fixas omgående då det bara är fyra år kvar. Det är utmaningen: att vitalisera återvinningsindustrin och stävja systematiskt fusk. Det som hänt i UK och Spanien får inte hända i Sverige och Tyskland. Varumärkesägare: Det är superviktigt att trycka på återvunnet! Det kostar lite mer, men det måste till. Vänta inte till fem i tolv! avslutade Malmberg och Karlsson och berättade att man dagen efter skulle träffa Sveriges EU-kommisionär Jessica Roswall för att diskutera detta.
Artikeln är en del av vårt tema om Pack Point Nordic.