Anders Linde: Glöm inte varför förpackningen finns till att börja med!
Av Anders Linde inleder med att konstatera att förpackningar i princip skär igenom hela samhällsapparaten.
— Det gäller ju både den rent kommersiella delen med sina aktörer, men även det faktum att alla samhällssektorer på något sätt har en relation till förpackningar. Det gör ju att synpunkter på vad som ska göras och inte göras sammantaget blir ett gigantiskt område att ta sig fram i. Att försöka få ihop allt detta i någon form av kompromiss som alla tycker är bra, kommer inte att gå. Det kommer alltid att finnas de som är mer eller mindre missnöjda.
Han menar att man faktiskt måste fokusera på varför en förpackning finns till att börja med.
— Det är ju då funktionaliteten som bör stå i fokus och man kan dra sig till minnes den kloke Ruben Rausings ord: ”En förpackning ska spara mer än den kostar”. Så enkelt är det egentligen att uttrycka nyttan med förpackningar, säger Anders Linde och fortsätter:
— Under min livstid har jordens befolkning ökat från två till åtta miljarder och medellivslängden har ökat drastiskt, från 35 år till 75. Detta kräver stora resurser och välutvecklad logistik för en effektiv varuförsörjning. Dessutom bor drygt halva jordens befolkning i större städer utan möjlighet till självförsörjning. I dessa globala försörjningskedjor spelar förpackningar en helt avgörande roll, men just nu är hela den diskussionen totalt bortglömd. Det handlar i det närmaste enbart om avfallsproblematiken som är kopplad till förpackningar.
Anders Linde menar att det vi måste göra är att se till att använda våra resurser så effektivt som möjligt. Produktspill och förluster måste vägas måste vägas mot förpackningsresurser och totalt avfall.
— I det perspektivet är det naturligtvis bra att också fokusera på återvinning. Vi har kommit långt i Europa när det gäller återvinning, bland annat med lagstiftning om producentansvar. Den nya förpackningslagstiftningen fokuserar på plastanvändningen som man anser bör regleras hårdare. Det kommer att krävas en hel del nytänkande när det gäller plastförpackningar för att de ska vara möjliga att återvinna i den högre utsträckning som EU-förslagen har som mål. Det gäller sådant som sammansättning av material, kanske också nya sätt att se på additiver och även nya sätt att separera material. Men även återvinningstekniken måste utvecklas. Det Sverige nu gör i Motala vid Site Zero är ju i princip helt unikt och det ska bli spännande att se resultatet. Vilket utbyte ger de nya sorteringsprocesserna och finns det marknad för allt sorterat material? Det finns i alla fall mycket tydliga tecken på att stora aktörer är beredda att satsa rejält på att använda återvunnet material för att producera nya plastförpackningar. De ser helt enkelt en möjlig affär i framtiden, konstaterar Anders Linde.
Frågan är hur snabbt det kommer att gå.
— Det är ju inte så att man kommer att börja kompromissa med livsmedelssäkerhet till exempel, bara för att få in mer återvunnet material i förpackningarna. Spårbarhet och fullkomlig kontroll på att det inte finns problematiska substanser kommer att vara oerhört viktigt. Mekanisk återvinning av plast blir alltid en balansakt. Eftersom olika plastfraktioner, ofta kontaminerade och med okänt ursprung blandas i insamlingsledet kan man inte garantera kvaliteten på det återvunna materialet. Därför är det rimligt att anta att många livsmedelsförpackningar inte kan bli det igen, utan de får då återvinnas till andra förpackningstyper eller andra produkter. Hela den marknaden är under stark utveckling och ju mer utvecklarna ser att det finns material, desto lättare är det för dem att vara kreativa i sina processer och skapa nya kontaktytor med nya innovatörer, bedömer Anders Linde.
I EU:s förslag så talas det bland annat om att återvinning av plastförpackningar ska ske ”state of the art”. Kemisk återvinning kan ju inte direkt klassas som ”state of the art” ännu, men hur ser du på detta?
— Jag sitter med i arbetet kring att ta fram standarder för återvinning av plastförpackningar och har i det sammanhanget ställt frågan kring hur kemisk återvinning ska hanteras. Ska det anses ingå i ”state of the art”? Då kan man konstatera att det finns konsensus kring att ja, det ska det. Men, det kommer att kräva konstanta och stora flöden. Det är också förenat med höga kostnader och skalan är minst sagt stor. Med det sagt, det forskas intensivt kring olika processer för att bryta ned plasten i sina beståndsdelar och det kommer definitivt att satsas på detta. Vi får se hur det utvecklas, helt enkelt, säger Anders Linde.
Hur ser du på att gå från fossil bas till biobaserad dito för plaster?
— Det är tekniskt möjligt och förekommer idag, men det finns frågetecken. Den biomassa som man då måste använda, skulle kunna användas till mycket annat också. Till exempel att producera mat, drivmedel med mera, så det blir konkurrens om den och då blir den sannolikt dyrare. Det är känsliga frågor. Att odla grödor för plastframställning är potentiellt kontroversiellt, vattenåtgången vid odling blir en alltmer aktuell fråga, liksom biologisk mångfald. Det är inte enkelt, det finns väldigt mycket att ta hänsyn till, konstaterar Linde.
Jag skulle vilja se att handeln intresserade sig mer för vad som är på gång Anders Linde
Många menar att en framgångsrik återvinning av plastprodukter i ökad grad kommer att kräva closed loop-lösningar, så att producenterna kan ha kontroll över hela kedjan.
— Det är en intressant frågeställning. Förutom svårigheterna med closed loop i livsmedelsförpackningar, finns EU:s konkurrenslagstiftning att ta hänsyn till. Som producent betalar man en avgift för att samla in förpackningarna. Men det innebär inte att man äger materialet. Enligt EU-rätt äger man inte materialet, även om man betalat till ett system för att samla in det. Den som samlat in äger det, säljer det sedan till den som upparbetar materialet som alltså blir ny ägare. Marknaden måste alltså vara öppen och det verkar vara många som förbiser detta när man nu gör upp planer för framtida återvinning, säger Anders Linde.
Många aktörer försöker nu överge plast till förmån för andra förpackningsmaterial.
— I vissa fall går det ju utmärkt och fler och fler sådana lösningar kommer. Men, plast har många unika egenskaper som är specifika och som gör plasten intressant och ibland också enda möjliga valet. Nu blir det med största sannolikhet så att det framöver kommer att bli dyrare att använda plast på grund av många faktorer, men detta bidrar lite till att lösa ett av grundproblemen, nämligen att plast inte kostar vad det är egentligen är värt, säger Linde och fortsätter:
— Fibersidan bör helt klart ha mycket att vinna på denna utveckling. Lyckas man få fram bra barriärer utan plast så kan det i många fall bli alternativ till plastförpackningar.
Avslutningsvis vad skulle du vilja se händer framöver?
— Jag skulle vilja se att handeln intresserade sig mer för vad som är på gång. Är exempelvis handeln rustad för att inom en snar framtid börja hantera fler återfyllbara returförpackningar? Det är ju något som EU:s förpackningslagstiftning driver emot. Idag har vi till exempel ett mycket väl fungerande pantsystem för burkar och PET-flaskor, men de materialåtervinns och ökade krav på återanvändning kan komma att påverka detta. Jag skulle också gärna se mindre av att känslor ibland tar överhanden över fakta. Man glömmer bort anledningen till att förpackningen finns där från början. Därmed inte sagt att det inte förekommer ”överförpackning”. Inte minst inom e-handeln är det vanligt och det måste vi komma bort ifrån.
— När det gäller den kommande lagstiftningen så kommer det att bli massor av kompromisser kring vad som går att få igenom helt enkelt innan det är klart. Parlamentets miljökommitté lämnade sitt yttrande 24 oktober och hela parlamentet diskuterar en gemensam ståndpunkt i början av november. Men, det finns ett värde i att samma regler kommer att gälla i hela EU, avslutar Anders Linde.
Anders Linde är en av talarna på Pack & Plast i Malmö den 23 november. Du hittar all info och anmälan till konferensen på den här länken.