Omfattande EU-lagstiftning på gång
Hallå där! Anders Linde, Partner i tankesmedjan Envisage, som medverkar som talare på Pack & Plast i Malmö den 10 november. Anders, du har en lång erfarenhet i förpackningsbranschen, i olika företag och roller. Nu är du partner i Envisage, kan du kort berätta vad Envisage är och vad ni gör?
Vi är ett nätverk av gamla rävar inom förpackningsvärlden i Europa som skapat Envisage för att försöka förmedla den kunskap och de erfarenheter som vi gemensamt har samlat på oss genom åren. Målet är att utifrån förpackningens grundläggande funktioner; att skapa mervärde och spara mer resurser än vad som används, bidra med en holistisk syn på hur förpackningsutvecklingen bör utformas.
Vi har inga förankringar i några specifika materialslag, eller intressenter i återvinningsindustrin, men vi håller oss uppdaterade om olika intresseorganisationers agendor och pågående förpackningslagstiftning.
Med din långa erfarenhet, du har väl närmare 30 år i branschen, hur skulle du sett i backspegeln säga att branschen har förändrats sedan du började?
Om vi börjar med mjölpåsen som Holger Crafoord lanserade efter kriget, var detta starten på detaljhandelns enorma utveckling från lokala handelsbodar med lösviktsförsäljning till dagens supermarkets. Redan då myntade Ruben Rausing det bevingade ordet att en förpackning skall spara mer resurser än den förbrukar. Sedan följde årtionden där konsumenten stod i fokus och det gällde att göra förpackningar smarta och användarvänliga.
Djupfrysningstekniken och frysförpackningar introducerade en helt ny varugrupp med start på mitten av 50-talet och under 70-talet utvecklades den kylda distributionen med förpackningar i vakuum eller kontrollerad atmosfär.
I mitten av 80-talet började kritiska röster höjas över avfallet som förpackningarna skapade, och olika försök till återvinning av förpackningsmaterial startade. Tidigt ute var glasindustrin, som snart också såg möjligheten till en ny råvaruförsörjning som också sparade energi.
På 90-talet tilltog kraven på återvinning av förpackningsavfall, och begreppet "producentansvar" introducerades av Lundaprofessorn Karl Lidgren. Producentansvarets idé fick snabb internationell spridning och togs först upp i lagstiftningen i Tyskland där detta infördes i samband med Tysklands återförening. Detta ställde helt nya krav på producentledet, och nationella återvinningsorganisationer startades i snabb takt i Europa, parallellt med ny nationell lagstiftning.
Detta skapade diverse handelshinder, och EU som just hade lanserat den gemensamma marknaden såg att problemen hopade sig. Man utarbetade därför ett "Förpackningsdirektiv" där medlemsländerna skulle tillämpa harmoniserade standarder när man ställde krav på förpackningar. Man utfärdade också återvinningsmål per förpackningsmaterial som skulle uppfyllas nationellt.
Efter några år tilltog dock kritiken att "Förpackningsdirektivet" inte uppfyllde förväntningarna, speciellt inom områdena plastförpackningar och sammansatta material. Samtidigt hade begreppet "Circular Society" blivit en del av EU:s policy inom miljöområdet och när förpackningsdirektivet skulle revideras blev "Circularity" ett nyckelbegrepp. Vi får sannolikt EU-kommissionens slutliga förslag till ny förpackningslagstiftning i slutet av november, men redan nu kan vi avslöja hur man har tänkt.
På Pack & Plast ska du prata om kommande lagstiftning och standarder på förpackningsområdet. Vi har förstått att det är omvälvande saker på gång. Hur ska man som företag i behov av eller tillverkare av förpackningar förbereda sig?
Främsta regeln är engagemang och försök till påverkan. Detta är EU-kommissionens förslag som visserligen har stötts och blötts i olika hearings med intressenterna, men sedan skall EU-parlamentet säga sitt och därefter Ministerrådet. Så det finns tid att försöka ändra på sådant som framstår som ogenomförbart eller alltför byråkratiskt.
Men förslaget är omfattande och mycket detaljrikt, så det gäller att försöka förstå vad det betyder för den egna verksamheten. På Pack & Plast kommer jag att summera det viktigaste innehållet och relatera detta till det nuvarande förpackningsdirektivet.
Med tanke på att du blivit en expert på standarder och regler, vad är din bakgrund, utbildning. Halkade du tidigt in på det regulatoriska området under din karriär?
Förpackningar och livsmedel har genomsyrat hela min karriär från marknadsundersökningsinstitut via internationella livsmedels- och förpackningsföretag till ordförande i olika Europeiska intresseorganisationer. Det mest internationella uppdraget var som ordförande i det globala standardiserings organet ISO där vi utvecklade standarderna kring "Packaging and Environment".
Jag är civilekonom, med påbyggnadskurser i informationsteknik och förpackningsteknologi, och som tur är har jag varit omgiven av duktiga jurister som har väglett mig genom EU:s lagstiftningslabyrinter. Vändpunkten, när jag gick från produktutveckling till miljö och återvinning, kom när vi skulle lansera en mycket konsumentvänlig men komplicerad förpackning i Tyskland samtidigt som producentansvaret infördes. Då insåg jag att förpackningsvärlden hade fått nya spelregler.
Jag avslutar med en fråga av lite mer personlig karaktär. Har du någon alldeles egen favoritförpackning? Någon som du tycker sticker ut i mängden bland andra för sina egenskaper?
Som gammal PLM:are är det svårt att inte framhålla dryckesburken i aluminium. Den är gjord i ett homogent material, mycket materialsnål, funktionell, transporteffektiv och så kan den återvinnas till nya burkar om och om igen med stor energibesparing. Att vi dessutom har ett mycket effektivt pantsystem i Sverige och i många andra länder gör inte saken sämre.
Tack för dina svar Anders. Vi ser fram emot ett spännande, informativt, för att inte säga explosivt föredrag på Pack & Plast!
Skynda dig att anmäla dig till Pack & Plast den 10 november. Ännu är fortfarande anmälan öppen: packoplast.se