23948sdkhjf

Ogjort kan inte göras ogjort

"Det började som en skakning på nedre däck. Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck. Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck. Man hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp."

Plastförpackningsindustrin skakas nu i sina grundvalar och Mikael Wiehes textstrof ur sången Titanic (andraklasspassagerarens sista sång) känns som en passande beskrivning på det uppvaknande som nu präglar plastindustrin. Är detta början på undergången, hur många kommer att kunna rädda sig i de få livsbåtarna som står till förfogande? En sak är säker. Alla kommer inte att överleva.

Innan jag fortsätter vill jag bara slå fast att jag anser att plast som material är fantastiskt. Plast är inte heller ett material utan hundratals ja, tusentals olika material. I kombinationen med varandra och med andra material. Jag skulle vilja sträcka mig så långt som att om plasten inte hade funnits skulle vårt välstånd inte vara tillnärmelsevis det det är idag, inte hos oss i rika länder, men inte heller i de mindre rika länderna. Och frågan om vi någonsin hade nått till denna nivå i vårt välstånd utan plast i vårt samhälle.

Men varför har vi hamnat i den situation vi är i idag? Ja, plastindustrin får ta på sig ett stort ansvar för det. Jag har som fackjournalist följt utvecklingen i förpacknings- och återvinningsbranschen i drygt 25 år. När jag började på Packmarknaden 1992 fnös plastindustrin åt tanken på att samla in och återvinna plast från de förpackningar som satts på marknaden. Motvilligt tvingades man liksom övriga material för förpackningar att sätta upp företag som administrerade insamling och ombesörjde återvinningen av insamlat avfall - ursäkta restprodukter. För de flesta materialslag har det gått hyfsat.

Klassens gosse Ruda har varit plasten. Plastförpackningar lämpar sig sällan att återvinna med dagens utformning. Men istället för att tala om det för politiker och andra opinionsbildare, ta matchen eller tjuren vid hornen, har man smugit i korridorerna, i hopp om att återvinningsivern ska lägga sig och miljödebatten om förpackningar blåsa över. Har det blivit så? Nej, tvärtom! Den senaste opinionsstormen mot förpackningar och då framförallt plastförpackningar kan snarast liknas vid en tsunami.

Överallt kan man läsa att havet svämmas över av plastförpackningar och att havets djurliv och i förlängningen människan är allvarligt hotad av mikroplaster och plastpåsar. Överdrifterna vet inga begränsningar och debatten är groteskt onyanserad.

Men nu har väckarklockan ringt hos Plastindustrin som börjar agera. Alldeles för sent enligt min mening. För bara några år sedan var bioplast ett skällsord i de stora plastföretagens finrum. Nämnde man ordet bioplast när man kom in i en monter på den internationella mässan tittade dom på en som det var något katten hade släpat in.

Ja sent ska syndarna vakna. Men ogjort kan inte göras ogjort. Nu är det bara att sätta full fart. Vill ni snacka förpackningar med oss på Packmarknaden. Kom till vår monter B02:25 på Scanpack, 23-26 okotober.

Artikeln är en del av vårt tema om LEDAREN.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.109