23948sdkhjf

Miljöpolitiker hot mot en fungerande marknad

Den senaste tiden har debatten om plast i förpackningar och plastförpackningar böljat hårt och vi har nog inte sett slutet på denna debatt. Från EU kommer direktiv som rätt av vill förbjuda vissa produkter för engångsbruk tillverkade av plast. Vi har sett att det började med plastpåsar och nu kommer fler och fler inskränkningar på den inre marknaden i Europa. Jag tycker det är en olycklig utveckling.

Politiker och byråkrater i EU liksom i Sverige bör hålla sig långt borta från klåfingrig detaljstyrning av förpackningsmarknaden. Deras utspel på mediearenan präglas av pinsamt dålig kunskap om orsak och verkan när det gäller problemet nedskräpning som man säger sig vilja komma åt och konsekvenserna av sina egna förslag om de skulle förverkligas. Plast är ett fantastiskt förpackningsmaterial precis som papper, trä, metall och glas kan vara det.

För det första. Plast tillverkas av fossila råvara. Ja, det gör det till mycket stor utsträckning och är en mycket resurseffektiv produktion. Vill vi i stor skala gå över till plast tillverkad av biologiska råvaror finns det möjlighet att göra det, men vi bör då vara observanta på att vi inte ökar utsläppen av växthusgaser. Fördelen med bioplast är att det är ett långsiktigt hållbart alternativ då inget nettotillskott av koldioxid uppstår när plasten bryts ner eller eldas upp.

För det andra. Plast skräpar ner i naturen och våra hav och sjöar. Ja, det gör det onekligen. Det är vi människor som grisar ner, eller åtminstone en liten del väldigt oansvariga människor. Papper är för det mesta ett bättre alternativ eftersom det bryts ner om det hamnar i naturen. Nu är de flesta förpackningar av papper också belagda med en plast för att skydda innehållet mot framförallt fukt, så även dessa är ett problem. Nu kan plast enkelt göras nedbrytbar. Vissa biologiska plaster är av så att säga av naturen helt nedbrytningsbara, andra inte. Även fossila plaster kan göras helt nedbrytningsbara. Det finns standarder utarbetade inom EU för nedbrytbarhet/komposterbarhet.

För det tredje. Nedbrytbart kontra återvinningsbart. Politiker i EU och framförallt Sverige verkar ha låst sig vid att återvinning av plast är bättre än komposterbart. Om jag har förstått resonemanget beror det i första hand på att man anser att den energi som stoppats in en plastförpackning går till spillo om man bara låter den förmultna. Dessutom är man rädd att nedbrytbara plaster kan ställa till med problem i återvinningsanläggningar. Jag anser att det är olyckligt med en sådan låsning. För vissa produktflöden som matförpackningar för engångsbruk kan det vara mer resurseffektivt att förpackningen tillsammans med den mat som har konsumerats går i samma avfallsflöde. Till exempel på konserter och andra event där folk samlas för att äta och dricka. Det gäller självfallet även förpackningarna av papper, med eller utan plastbeläggning.

Vad beträffar sorteringsanläggningarna tror jag att det är fullt tekniskt möjligt att i framtiden sortera ut nedbrytbar plast genom att denna "märks" på ett sätt så att den känns igen av spektrometerkameror och annan avancerad sorteringsteknologi som används. Om den skulle komma in i en sådan omfattning att den utgör ett problem.

För en lösning på de problem som politiker nu klåfingrigt försöker rätta till för att vinna politiska poäng pågår dessutom redan en marknadsdriven utveckling. Ledande varumärkesägare söker mer långsiktigt hållbara alternativ. Min uppmaning är därför till alla Sveriges politiker och de i EU som lyssnar att låta marknaden själv driva utvecklingen mot förpackningar som inte dyker upp i naturen eller bidrar till att öka växthuseffekten.

Artikeln är en del av vårt tema om LEDAREN.

Kommentera en artikel (2)
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.051