Nanoteknik och nanokompositer är uttryck som surrar i luften. Alla
talar om dem men få verkar veta riktigt vad det handlar om. Mikael
Gällstedt, som forskar på området på STFI-Packforsk höll ett lärorikt
anförande under rubriken ”Varför nanokompositer som
förpackningsmaterial?”.
Begreppet ”Nanotechnology” definierades
redan 1974 av professor Norio Taniguchi vid Tokyo Tekniska Universitet.
Det var också det japanska företaget Toyota som 1982 var först ut
kommersiellt med nanokompositer. Nano kommer från grekiskans ”nanos”
som betyder ”dvärg”.Mikael Gällstedt framhåller följande egenskaper hos nanokompositer som särskilt intressanta för förpackningsområdet: Goda barriäregenskaperVärmeresistensGoda mekaniska egenskaperBra motstånd mot statisk elektrisk uppladdningGod tryckbarhetLämpligt för RFIDIdag används nanokompositer mest i förpackningar för kolsyrade drycker, öl, kött och en del övriga livsmedel.De
områden som uppskattas stå i tur är förpackningar för ost, juice,
husdjursfoder, elektroniska och hushållsartiklar samt läkemedel.Mikael Gällstedt, STFI-Packforsk, nybliven Gillesmedlem och föredragshållare på temat Nanokompositer som förpackningsmaterial.Hållbar
utveckling eller Sustainability, för att välja det populära engelska
ordet för samma sak, är ett ämne som engagerar många. Från
Världsnaturfonden hade SFG bjudit in Peter Roberntz, för att tala om
detta ämne. Han valde att belysa det utifrån fiberbaserade
förpackningsmaterial som bygger på skogsråvara.WWF:s arbete med
skogsbrukscertifiering, så kallad FSC-certifiering och
spårbarhetscertifiering vad gäller produktionsprocessen från vedråvara
till färdig produkt är en av hörnstenarna i strävan att minska andelen
nyfiber. Peter Roberntz betonade även vikten av att försöka utbilda
konsumenterna att tänka ett steg längre inför varje beslut att shoppa.
Det är nyttigt att som konsument ställa sig frågan om det finns något
alternativ?
BREAKING