Krönika: Avveckla inte plasten!
Plast är i högsta grad på tapeten, bildligt och bokstavligt. Plast finns överallt. Och det gör det av en anledning. Men de sammanhang där plast är i fokus är nästan uteslutande negativa. Plast kontaminerar haven och våra vattendrag, skräpar ner i vår omgivning, tillverkas av olja och innehåller tillsatskemikalier, som kan migrera till förpackad mat och dryck med risk för irreversibla effekter på vår hälsa.
Krönikör: Per-Stefan Gersbro
De värden plasten tillför förpackningen, som skydd, täthet, formbarhet och genomskinlighet kan inte ersättas av andra material på ett ekonomiskt hållbart sätt. Plast är oöverträffat vad gäller att skräddarsy egenskaper till låg kostnad. Alternativen till plast är ofta sämre för miljön. Dess låga vikt ger som regel bättre resultat i livscykelanalyser än konkurrerande material. Det är idag helt enkelt ett material vi inte kan klara oss utan.
I debatten har plastpåsen blivit en symbol för mycket av det onda. Men den görs av polyeten, en polymer som är väl utprovad, inte behöver så många tillsatser, har många användningsområden och fungerar bra i återvinningssammanhang. Problemet med plastpåsen är att den inte alltid hamnar i återvinningssystemet, ett system som dessutom lyser med sin frånvaro i stora delar av världen. Det är alltså inte plasten det är fel på utan hur vi hanterar den.
Trots sina odiskutabla fördelar har plasten också nackdelar. Oturligt nog är en av de egenskaper som gör plasten så användbar, dess livslängd, också något som gör den problematisk. Upp till 13 miljoner ton plast om året hamnar i haven. År 2050 beräknas det finnas mer plast än fisk i våra vatten. Plast, som inte helt kan brytas ned av naturen och som utgör en stor risk att hamna i magen på fisk och sjöfågel, kanske till slut i oss.
Ellen MacArthurs Foundation och McKinsey presenterade nyligen en rapport, som visar att endast 14 % av alla plastförpackningar på den globala marknaden återvinns. Detta har föranlett stora aktörer att tänka nytt kring det globala plastsystemet. På World Economic Forum i Davos i januari lanserades den nya forskningen i ämnet och en strategi presenterades, the New Plastics Economy. Den ska i tre steg leda till en återvinning av plastförpackningar på 70 %. Bland aktörerna, som anslutit sig till dessa mål finner vi bland andra Amcor, Coca-Cola, Danone, Mars och Unilever. Unilever har t ex förbundit sig att samtliga deras plastförpackningar år 2025, till hundra procent, ska bestå av plastmaterial (fossil- och biobaserade) som är återanvändningsbart, återvinningsbart eller komposterbart.
Är biobaserade material framtiden? Absolut! Biologiskt utgångsmaterial kommer successivt att ersätta fossil råvara, efter hand som kapacitet tillkommer och kundkrav tillfredsställs. Ska plasterna också vara bionedbrytbara? Det är en svårare fråga, som inte är enkel att besvara i en kort krönika. De flesta av dagens biobaserade plaster kräver industriell kompostering för att brytas ned. Nedbrytbar plast riskerar dessutom att sabotera välfungerande återvinningssystem, genom kontaminering av plast som annars kunnat återvinnas och bli till ny råvara.
Absolut viktigast är att vi hanterar använda plastförpackningar som en värdefull resurs. För en hållbar utveckling måste vi komma bort från dagens linjära modell, där förpackningar som fullgjort sin roll blir avfall. Lösningen ligger i ansvarsfulla förpackningslösningar och återvinningssystem, som är kompatibla med de krav en cirkulär ekonomi ställer.
Förpackningar kommer att fortsätta att vara ett lätt mål för den dåligt informerade. Det är därför vitalt att belysa förpackningens alla positiva sidor, som till exempel hur rätt förpackning bidrar till minskat matsvinn och därmed sparar en större resurs än den förbrukar. Men vi måste också komma till rätta med de negativa sidorna. Plasten är inte dålig, men när vi siktar mot en cirkulär ekonomi finns det potential att förbättra. Plasten ska utvecklas, inte avvecklas!